När folk frågar mig vilka serier (as in tecknade tidningsserier) jag gillar säger jag automtiskt att Wulffmorgenthaler, Calvin and Hobbes och Garfield är de bästa. Idag insåg jag att det inte är riktigt sant.

Under min säng ligger en låda. I lådan ligger min farfars gamla Tintin-album. Idag återbekantade jag mig med dem för första gången sedan jag var tio, och Gud vet om jag inte älskar dem. Krr.