We weren't born to follow.


Jag är ett dedicated fan av Criminal Minds. Kommer alltid att vara. Efter att jag slutade titta på det på TV och istället började om med första säsongen för fyra månader sedan har detta utvecklats till någon form av... obsession. Eller ja, jag borde egentligen låsas in i en madrasserad såväl som steriliserad cell utan tillgång till Blinkx. Tyvärr äger ingen jag känner en sån cell, så de får allt vackert stå ut med mina rants om vad Spencer sa och vad Derek gjorde och hur mycket jag grät över det ena och det andra.



Now, eftersom jag tagit mig igenom nästan alla säsonger och nyss börjat titta på femte, börjar jag känna igen avsnitten, de jag tittar på nu är ju de som gick i höstas och som jag såg på TV. Och jag har äntligen nått fram till det avsnitt som jag väntat på sedan jullovet: The eyes have it. SE5EP6. Så. Obehagligt. Och gud vad jag älskar det. Krr.

Vet att ni ligger och skälver av spänning över detta inlägg och nu febrilt bläddrar igenom era anteckningsblock för att se ifall ni fått med allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0