I'm your man.


UPDATE.

Det tog mig femtiofyra sekunder, fram till sekvensen där skäggmannen tänder cigaretten, att minnas vad det var för avsnitt. Jag kommer gråta.

This is the ungodly hour.


Jag insåg idag att jag inte tittat på Criminal Minds sedan säsongsavslutningen. Jag har inte saknat det, men fick någon kick när jag insåg att jag inte mindes vad sista avsnittet handlade om, så jag tittar om det nu. Låt oss kalla det uppladdning inför säsong sex. Kolla avsnittet här.


This is how you remind me of what I really am.


Criminal Minds SE5EP22 The Internet is Forever-spoiler.


Det gör alltid lika ont när avsnitten på något vis kan kopplas till barnpronografi för jag vet att Morgan mår så himla dåligt av det.
(Ja, jag pratar om karaktärer som att de existerar.)



I avsnittet jag just såg (med andra ord det som kommer sändas i Sverige om två veckor) förhör the chocolate thunder himself en människa som briefly kan kopplas till barnpornografi, och holy heavens vad arg han var. Blir för det första helt impad av hur underbart fantastiskt kffgkgnjf Shemar kan spela, jag blir helt taken aback. För det andra gör det ont för jag vet hur mycket Morgan kan relatera till det. Ugh. Die, Carl Buford, die.


I hope you're not afraid of heights.




... Om ni ursäktar mig ska jag försvinna iväg och bli okontaktbar i fyrtiofem minuter eller så.


UPDATE. "This video is temporarily not available. Try again later!" Men hora.

The greatest thing since bread came sliced.


Igår tittade jag klart på Criminal Minds. As in, tittade på det allra senaste avsnittet, som för övrigt var helt underbart. Morgan/Garcia-ögonbicker i slutet gjorde att jag började stortjuta. Normala klubben. För er som följer serien i svensk tv kan jag meddela att när det avsnittet går på torsdag komer ni få se äkta bevis på att Penelope är fruktansvärt värdig sin plats som FBI-agent.



Hur som haver var jag fairy sure att jag skulle kunna hålla mig borta ett tag nu, har spenderat fyra månader straight med att titta på alla säsonger, och tänkte att det skulle vara skönt med en paus, att bara se ett avsnitt i veckan från och med nu. Bollocks. Sitter här och väntar på att ett par avsnitt ur säsong ett ska ladda. Jag är så skadad.

Oh well, whatever, nevermind.





Hittade det här i questions-sektionen i en Dr. Spencer Reid-grupp på Fanpop. Stackars, stackars människa. Jag tycker synd om såna här personer. Eller så är det bara jag som har ett sjukligt behov av att alltid veta vad The Gube är up to.

Like a hurt, lost and blinded fool.


Sitter och tittar på ett av Matthew Gray Gublers Criminal Minds-avsnitt, SE5EP16 Mosley Lane. Har bara hunnit en dryg kvart in i avsnittet och har redan kommit fram att han inte bara är bra på att spådespela, nog kan han regissera också. Människan är fan outstanding, är helt förälskad i honom. Gah.



Länk till hela avsnittet får ni om ni klickar just precis här.

In the sun I feel as one.




(Klicka på bilden om ni vill läsa hela artikeln, do.)



Är det bara jag som får en enorm lust att låta det jag förtärt under de senaste två dygnen bekanta sig med världen igen? Ska strypa honom, jag lovar. Ingen som någonsin glittrat ska få porträttera min man. Alltså, okej, Robert Pattinson i all ära, han är säkert jättetrevlig, men ingen ska behöva komma ihåg världens finaste människa som ett roadkill som glittrar!

Chad Kroeger kan få spela Kurt istället, det skulle nästan vara okej. Who's with me?




We weren't born to follow.


Jag är ett dedicated fan av Criminal Minds. Kommer alltid att vara. Efter att jag slutade titta på det på TV och istället började om med första säsongen för fyra månader sedan har detta utvecklats till någon form av... obsession. Eller ja, jag borde egentligen låsas in i en madrasserad såväl som steriliserad cell utan tillgång till Blinkx. Tyvärr äger ingen jag känner en sån cell, så de får allt vackert stå ut med mina rants om vad Spencer sa och vad Derek gjorde och hur mycket jag grät över det ena och det andra.



Now, eftersom jag tagit mig igenom nästan alla säsonger och nyss börjat titta på femte, börjar jag känna igen avsnitten, de jag tittar på nu är ju de som gick i höstas och som jag såg på TV. Och jag har äntligen nått fram till det avsnitt som jag väntat på sedan jullovet: The eyes have it. SE5EP6. Så. Obehagligt. Och gud vad jag älskar det. Krr.

Vet att ni ligger och skälver av spänning över detta inlägg och nu febrilt bläddrar igenom era anteckningsblock för att se ifall ni fått med allt.


RSS 2.0