Jag har alltid tyckt att Gideon liknar någon, men jag har aldrig riktigt kunnat identifiera vem. Tittar på SE1EP3 Won't get fooled again, och under snacket med Adrian Bale slog det mig.
Achmed the dead terrorist.
Det här är min största insikt sedan jag insåg varför man säger "blixt från klar himmel".

Som ni kanske vet avled min dator för ett tag sedan.
Någon vecka senare återupplivade jag den. Eureka eureka and all that.
Den dog igen - jag var tröstlös. Efter lite fifflande var den back on track.
Jag upptäckte ett oroväckande hack i sladden och antog att det var glappet jag märkt, så jag tejpade cirkus trettio lager. Problem solved. Tills nu. Min vackra Fujitsu Siemens är återigen bortgången. R.I.P.

Varje år tänker jag "det är aldrig varmt i Stockholm om somrarna, det är lugnt om jag jobbar/åker någon annan stans/går i ide under mitt täcke". Varje år, varje sommar, varje dag blir klockan tolv och solen står i zenit över huvudet på mig och jag. Svettas. Ihjäl.

Trodde jag skulle avlida idag när jag avfläckade och solen sken rakt in i rummet. Fick dock sluta lite tidigare eftersom golven skulle vaxas den sista timmen och då har jag ingenting där och göra, så drog. Ska nu bege mig ut i solen och göra absolut ingenting.


<- Jag atm.

Ewan McGregor och U2 kombinerat. Error.

Ni vet det där man automatiskt tänker när man går i en byggnad där man vet att det finns städare, man ser ingen papperskorg och släpper lilla papperet på marken och tänker "städarna fixar det".

Jag ska personligen hemsöka er varje natt till ers dödsdagar om ni någonsin tänker så igen. Att vara städare är ingenting att leka med.

• Jag gick upp klockan sex.
  
  
• Jag är täckt i svett.
  
  
• Mina händer stinker av vad det nu finns inuti plasthandskar.
  
  
• Jag har lyft mödler hela dagen.
  
  
• Jag spottar rengöringsmedel.

Bröllop idag. Nu är ju min släkt lite som den är och var tvungen att anordna värsta middagen i deras ära. Allt slutade med att tjugofemåriga kusin tog på sig sin balklänning från nian, gjorde en krona av folie och sedan seglade runt och vinkade drottninglikt tills ingen orkade mer. Tips från coachen: Gift in er i vår släkt. Ni får inte tråkigt.



Åkte in till slottet senare och trängdes med folk som ville se kronprinsessan och (numer) prinsen ute på balkongen, och det var helt sjukt mäktigt att stå där och på kungens, oh well, order hurra och sen sjunga nationalsången. Blir helt patriotisk.

Jaha ja. Eftersom alla andra skriver om bröllopet får väl jag göra det med.

Jag tycker det är bra och så. Har inget emot det. Det jag har nått emot är att de bjudit in Lisa Nilsson och Mrlena Ernman. Tcvvlar starkt på att Victora kommr gå fram till Marlena och ropa "TJENA MARRIS" och kasta buketten. Varför bjuda folk man inte känner?

Intressant hur obsessions kan lägga sig totalt. Efter att jag såg säsongsavslutningen av Criminal Minds har besattheten jag kände för bara två månader sedan trubbats av helt. Har inte heller läst fanfiction på någon vecka (trodde aldrig det skulle hända), fast jag har en giltig förklaring (jag har läst allt).

Följer bara en ff these days och det är en HP, Falling av Shinosuke på ff.net, kolla in den, damn it. Speaking of which misstänker jag att det kom ett nytt kapitel i lördags, så jag ska storma dit.

Bloggtorka är härligt.

Idag fick jag höra om ett tv-program som tydligen sänts i svensk tv för ett tag sedan. En massa engelska fotbollsfruar skulle åka till något drabbat land och hjälpa till i någon liten by (en av dem var tvungen att åka därifrån första dagen eftersom hon inte klarade av att skita i naturen).

(Googlade nu, Fotbollsfruar i Sydafrika heter det.)

En av fotbollsfruarna skulle assistera i skolan (tänk ett par ihopspikade bananlådor) som fanns där. Hon skulle laga mat åt 200 barn. Snabbt fråga. Om de går i skolan i lådor, hur har de råd med mat åt 200 barn? "Varsågod, ta det här, det är två kilo ris och en kajman, fixa ihop någonting bah".

I övrigt har jag numer en tröja med en uggla på. Min awkward tröjsamling bara växer.

1. Varför lär jag mig aldrig att jag inte ska läsa The last battle när jag vet att jag kommer grina ögonen ur mig?
   
   
2. Varför har jag bara äckligt godis kvar till slut när jag vet att jag bara köpt gott?
   
   
3. Varför lyckas jag alltid hamna framför barnprogram när det egentligen är meningen att jag ska läsa educational skönlitteratur (exempel: Borde läsa Agatha Christie, tittar på Pokémon; Borde läsa Tracy Chevalier, tittar på Beyblade).

Kan du besvara dessa frågor kan du få vidröra mitt Nobelpris när jag får det. Cheerios.

1. Varför lär jag mig aldrig att jag inte ska läsa The last battle när jag vet att jag kommer grina ögonen ur mig?
   
   
2. Varför har jag bara äckligt godis kvar till slut när jag vet att jag bara köpt gott?
   
   
3. Varför lyckas jag alltid hamna framför barnprogram när det egentligen är meningen att jag ska läsa educational skönlitteratur (exempel: Borde läsa Agatha Christie, tittar på Pokémon; Borde läsa Tracy Chevalier, tittar på Beyblade).

Kan du besvara dessa frågor kan du få vidröra mitt Nobelpris när jag får det. Cheerios.

Varenda lördag känner jag mig som en tant.

Normala tonåringar sover till halv två. Jag går upp klockan nio.
Under ett antal timmar sitter jag inte en enda minut vid datorn, istället promenerar eller läser jag.
Vidare går jag sedan och handlar. Godis, i och för sig, men det räknas.
Här kommer det västa: I godispåsen har jag bara tantgodis. Tror mina smaklökar föddes ut och in eller något för de är helt flippade jämfört med alla andra jag känner (alla andra människor jag känner, alltså, inte smaklökar). Jag fyller hela min påse med punchkottar.



Varje gång I break this till någon stirrar de på mig som att det plötsligt börjat spruta rosévin ur mina öron. Sedan går de och spyr i ett hörn, och håller sedan långa föredrag om hur det uppenbarligen är nått fel på mig. När jag i framtiden får diabetes och proppar i blodet skyller jag på punchkottarna. De skriker mitt namn.

Vad käkar ni om lördagskvällarna?

Jag har en vän.
(Alla drar efter andan av chock.)
Hon och jag har en ovana att kommentera varandras facebookstatusar och inte kunna sluta. Jag skrev en status om att min dator var avliden, hon kommenterade, och 37 kommentarer senare slutade jag att svara för jag tyckte synd om alla de som mottog uppdateringar trots att de bara gillat (varför man gillar att min dator dött är en annan fråga).




Tror ni jag lär mig någonting av detta? Icke. Sitter här och räknar hur många kommentarer vi skrivit på hennes senaste uppdatering, just nu 24. Hittills har vi hunnit diskutera att vi måste göra mindre hål i håvarna för annars går dvärgarna igenom när man ska fånga dem, vi har tagit upp vår flytt till Drottningholms slott, och även vidrört ämnet ketchup och hur äckligt det skulle vara att äta det med godis. Jag förstår inte detta.

Tillåt mig att pusta ut.

...

Tack.
Jag fick MVG i svenska och engelska A. Kachiiing.

Lyckades få liv i min dator, men efter en vecka med den stationära inser jag hur fruktansvärt långsam den är. Ändå känns det trevligt att behöva använda touchplattan för att klicka eftersom musknappen inte funkar, det känns bra att behöva stanna upp innan D och Å eftersom jag behöver träffa den lilla pluppen där det brukade sitta en tangent.

Har dock en känsla av att jag kommer glömma all denna hemkänsla så fort Macen tar plats i mitt liv. Var och skrev på anställningsavtal till sommarjobbet idag, 6000 kronor den 27 juli, w00t. Då har dessutom hela sommaren gått, har gjort allt då, så har ingenting kvar att slösa på. Jag kan redan se Apple-symbolen vid mitt livs horisont!

Det märks verkligen att sommaren är på väg med stora steg. Imorgon är jag ledig (jag ska a) äta glass med Cilla och b) följa med Johannispannis på hennes gamla skolas musikaluppsättning), på fredag har jag en lektion, på söndag är det grillkväll med folk vid Gömmaren, ledig måndag, en lektion på tisdag, avslutning på onsdag. Året har gått helt otroligt fort. Scary shit. TG hade utspring idag, och jag kan inte låta bli att längta. Kadisch.

Brännbollsmatch idag mot andra SMBE09-klassen, de vann med 101 mot 97. Naturally för att de fuskade. Ingen slår 09B ostraffat.

Alla höll på att avlida av värme, så vi retirerade inte lång tid efter att vi satt oss ner för att käka efteråt. Funderar på att gå ut, men vill inte drop dead, så håller mig nog inne tillsammans med mitt iste. Krr.

Future husband. Ryan Higa.

Ovärd dag fo realz.
Samhällsredovisning, nu idrottsutvärdering i tio minuter, sedan en och en halv timmes ingenting, mattekomplettering, geografi-ingenting, ingen svenska. Argh.