Sometimes goodbye's the only way.


Varenda lördag känner jag mig som en tant.

Normala tonåringar sover till halv två. Jag går upp klockan nio.
Under ett antal timmar sitter jag inte en enda minut vid datorn, istället promenerar eller läser jag.
Vidare går jag sedan och handlar. Godis, i och för sig, men det räknas.
Här kommer det västa: I godispåsen har jag bara tantgodis. Tror mina smaklökar föddes ut och in eller något för de är helt flippade jämfört med alla andra jag känner (alla andra människor jag känner, alltså, inte smaklökar). Jag fyller hela min påse med punchkottar.

Photobucket

Varje gång I break this till någon stirrar de på mig som att det plötsligt börjat spruta rosévin ur mina öron. Sedan går de och spyr i ett hörn, och håller sedan långa föredrag om hur det uppenbarligen är nått fel på mig. När jag i framtiden får diabetes och proppar i blodet skyller jag på punchkottarna. De skriker mitt namn.

Vad käkar ni om lördagskvällarna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0