Varför är det alltid Adam som är drama queen, btw? Alla andra klarar sig bra utan skandalhistorier, men han måste gifta sig med Naomi Campbell och ta droger och, tydligen, stämma folk till höger och vänster. Re-la-la-la-la-laxa.

Är helt taken aback.

För något år sedan spelade en vän den här för mig. Tillsammans satt vi där helt rörda och grinade ihjäl oss; vackrare version av en låt... eh, två låtar... hur som helst; har jag aldrig hört. Jag blir rörd varje gång. Notera hur goosebumps sprider sig över hela kroppen när han byter till Let it be.



Boyce Avenue har nu blivit ett slight obsession för mig, och jag kan stoltsera med att jag lyssnade på dem innan de spelade in platta (SUG PÅ DEN). Har hur som helst sökt järnet på Spotify efter att de släppte plattan, men det har aldrig dykt upp någonting, men nu så! Gå in, sök på Boyce Avenue, och lyssna på Every breath. Den är asvärd!

Varje år, under hela mitt liv, varje gång nägon säger sommar, så kommer jag att tänka på den här låten. Jätteawkward. Kanske bor det en hippie i mig. Jobbigt catchy är den också.

För er som inte vet så tillhör mitt hjärta U2 för alltid. Har dock slutat googla dem regelbundet eftersom det gör mig deprimerad - de kommer ha konserter två år framåt och jag har bara gått på en och kommer bara kunna gå på en. Bestämde mig dock för att kolla deras hemsida nu.

Bono. Iz. Hurt.
Jag är smått desperat. Måste ta mig till honom och bädda ner honom i nallebjörnar och choklad och övertyga honom om att allting kommer bli bra och att kvinnor kan (att han är en femtioårig man behöver vi inte diskutera just nu). Någon som har ett jetplan att låna ut sådär lite spontant?

Vartenda år i dessa Melodifestivaltider måste jag deala med samma problem: Titta eller inte? Det slutar alltid med att jag tittar. I år funderar jag dock på att låta bli helt, orkar verkligen inte (nu har jag i och för sig sagt det varje år). Men vafan. Känns som att man borde hålla koll på jippot trots att det har flippat totalt de senaste åren.

Trots att jag inte är något Anna Bergendahl-fan känns det lite surt att vi inte kom med. Hon var duktig i torsdags ju, nästan felfri, och jag som trodde hon skulle göra bort sig totalt (nej vaddå, jag är optimist all the way) är somewhat releaved. Jag menar, förutom att hon uppför sig som min mormor, har samma attityd, tonläge och röst som Carola (1) och gör fågeldansen på scen (2) är det ju inget fel på henne.

(1). "Allt kan lösas med kärlek! Låt oss röka lite mer vattenpipa och fundera på världsfred!"
(2). Att slänga ut armarna, vagga fram och tillbaka och tro att det är det som kallas utstrålning. Se bifogad bild.

Sweetest goodbye - Maroon 5.





PS. Förbjöd just mamma och pappa att slänga ut badkaret. När jag flyttar hemifrån är det fritt fram, men 'til then ska jag kunna bada när fan jag vill. Finite.

På senaste tiden har Bon Jovi lagt upp massa statusupdates om hur deras Circle Tour is coming. Det slog mig inte förrän nu att jag kanske skulle försöka få biljetter. Vet, longshot, men vafan. Gick in på deras hemsida för att kolla spelningar i Sverige.

De ska inte ha några.

...?!

Ärligt talat spelar det ingen roll om jag inte får biljetter, men de kan ju inte vägra Sverige sin musik? Fett med oacceptabelt. Ska ringa Jon och skrika på honom.

Jag tror inte det finns någon R.E.M.-låt som inte är sing-a-long-vänlig. Hör jag en så sjunger jag högt och falskt med, and that's that. R.E.M.-låtar har också en vana att hitta en trevlig plats i min hjärna, kedja fast sig där och aldrig släppa taget, och det här är en sån låt.

Jag ber er. Lyssna. Ugh.

Adam Levine, frontman i Maroon 5, är en mycket vacker man. Därför spenderar jag väldigt ofta alldeles för många timmar med att googla honom. Vad kommer upp om man googlar Adam Levine och sen väljer grön skala?



.................?!

Det här är för övrigt så fruktansvärt vackert. Ah, min man.

Jag älskar att lyssna igenom den allra första. Ni vet, den allra första plattan. Man får liksom en uppfattning om vad första intrycket var för de som upptäckte artisten/bandet redan från första början, och om man (som jag) oftast börjar med de senare plattorna så kan man roa sig i timmar med att sitta och lyssna på den allra första för att försöka urskilja bandets signaturer redan där.

Nu, händelsevis, sitter jag och lyssnar på Bon Jovis första. Jag vet inte varför jag älskar den, men den är så exposed på något vis. Jag är okristligt avundsjuk på de som fick uppleva Bon Jovis åttiotal, damn it.

Jag är så kär i den här tre människorna så det är sjukt, och jag känner att de måste sluta producera singlar på löpande band. Jag hade knappt hämtat mig från Many of horror, och så kommer den här. Eek. Simon Neil måste ju vara en av de vackraste människorna på denna jord.

Tonartshöjningen makes me a nutcase.

Now, jag ska försöka att inte spamma den här kategorin, men eftersom jag är något av ett musikfreak (läs: jag ska gräva upp Kurt Cobain och sova med honom i min säng) kommer det blir en del av det.

Det jag ville säga var att har ni Spotify ska ni klicka här. För er lite mindre begåvade som inte kirrat Spotify än finns det en finfin youtubelänk precis här. Lyssna, älska, kräla i en liten hög på golvet.