Contains Harry Potter and the Deathly Hallows-spoilers, så har ni inte läst den bör ni inte läsa inlägget.


För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att läsa om sista Harry Potter-boken igen.
Stort misstag.
Jag borde lärt mig by now att det inte är smart. Att jag gråter som ett barn rätt igenom sista tredjedelen. Att jag inte kommer över det förrän tre månader senare. Tänkte jag på något av det här innan jag började läsa? Nehej, då.

Ungefär såhär går det till när jag läser.
Första biten: Allt går bra.
Dobby dör: Jag smålipar.
Fred dör: Jag grinar.
Severus dör: Jag halvgråter, minns Freds död, börjar tjuta hejdlöst.
Remy och Dora dör: Jag är fullkonligt otröstlig resten av dagen och ett antal dygn framåt.

Severus har precis dött, och jag vet vad som väntar. Och det gör ont.